klockan är kvart över elva just nu och jag är inte alls trött. Det är dötts tyst i lägenheten det enda som hörs är spöregnet på fönsterkarmen. Själv ska jag upp om sex timmar och va redo för kök får se hur det blir. Mår nt alls bra just nu. Inte så att jag är sjuk utan mer tom. Tom på ord och tom på känslor. Jag saknar en person han som fixk mig att må bra han som fick mig taggad att jobba han som nt direkt brydde sig om ålderskillnaden. Jag vet att jag skrev hejdå aldrig mer. Men när man ständigt åker förbi hans hus varje morgon eller ser vårt jobb så känner man rysningen. Den som bara jag vill lämna. Med tårarna i ögonen ligger jag fundersam ensam och faktiskt lite små rädd. Varför. Det som hände mig denna sommar det kan inte bara glömmas och dö iväg den smärtan den känslan kommer jag påminnas om hela dagarna. Låt mig vara förtränga det och gå vidare snälla. Varför ska jag behöva hanskas med det. Vi är ovänner hatar imprensift varandra. Det du som gjorde fel det va du som yani flippa ur varför ska då jag må sämst. Fuck det där asså. godnatt
