TALAR UT OM FOTBOLLEN 2012

Hej, uppdaterade ingenting igår pga att jag mådde red psyksikt skit! Jag vet inte längre vad jag ska göra. Nu ska jag berätta vad som händer i mitt liv. Först och främst till folk i laget som läser mig blogg vill jag säga att nu kommer det ut varför jag inte tränat ngt på sista månaderna och blir det konflikter snälla kom till mig i stället för att göra en stor grej av det.

För några månader sen blev jag erbjuden att börja spela i bajens damlag deras längre division där min kompis spelar så det var ju hon som fixade allting men jag tackade nej! Jag ville utvecklas tillsammans med Ösmo laget något jag gjorde oxå. Vi vann ju förfan elit och det va the time in my life liksom. Sen kom det då jag tappade suget riktigt ordentligt. Jag blev skadad och tyckte livet sög redtutsagt. Direkt efter skadan blev jag sjuk väldigt länge och då tappade jag all intresse för fotboll i huvudtaget. Jag blev mer och mer osams med den andra målvakten och fick höra massa skit snack om mig så jag trodde gensat på det för det var en av mina närmaste som berättade som öven är halvt släkt med henne så jag blev fly förbannad! Min pappa är väldigt mycket arangerad i mitt fotbolls spelade så jag berättade som det var och det va inga glada miner på honom heller. Jag blev bara argare och argare och leta nytt lag på en gång! Sen blev jag halvt erbjuden att börja spela bajen igen men inte i damerna utan deras nya flickor 18 lag jag va taggad som faisken! Jag åkte nu den 8/1 till skanstull för att kolla på deras innomhus träning, wow säger jag baara! Vilket spel dom hade vilket jävla lir det va. Jag kände suget på engång! Här skulle jag spela här skulle jag trivas som fasiken! Dock va det ett litet problem. Tiderna. Det tar ett tag att åka det gör det men vad fan gör det? Jag älskade det från första början liksom. Sen pratade vi väldigt mkt om hur träningarna såg ut hur ,ånga dom va på träningarna blabla alltid minns 18-20 stycken Hallå det är ju rena drömmen liksom man utvecklas som faisken! Jag klickade direkt med spelarna dom va så snälla och alla verkade älska alla ngt som jag alltid vill i sporten.

 Åkte hem sen va fett glad berättade för pappa på engång vad jag fick uppleva han blev glad äntligen lite fear play liksom. Jag hade redan då bestämt mig för att den 10 berätta för laget att jag inte längre kommer spela i gulsvarta tröjor utan att jag mer kommer bli en bajare. Kvällen lkom då jag hade övat som fan på vad jag skulle berätta men allt bara snurrade. Dom berättade om nya serien vi kommer spela i div 3 i A och B lag. Ngt jag inte ville så det va fine för mig liksom. Sen berättade dom även att roggan och adde inte kmmer till 100 procent vara våra tränare, det gjorde mig ju inte heller så mkt för jag skulle ju sluta jag hade ju redan bestämt mig eller hade jag gjort det? I samma moment fick jag ångest! Ja jag fick ångest jag ville ju inte byta längre jag vill spela men laget men jag ville mest av allt ha mina tränare! Jag älskar roggan och adde bärldens bästa tränare! Sen berättade dom om målvakts träningarna åhh mitt hjärta började slå snabbare och smabbare. FUCK! Varför skulle detta hända mig nu! Jag mådde dåligt fyfan. Jag grät nästan när jag gick från IP hade tårar i ögonen jag ville bara hänga mig. Jag stor böla när jag kom hem det forsade ut tårar. Jag hade svårt att sova när jag va hemma kollade bara upp i taket och tänkte, ja tänkte på allt som händer allt som skulle hända.

Så kom stora dagen i dag! Jag skulle träna med bajen för första gången, jag va taggad som fasiken jag hade kommit över ösmo grejen. MEN när jag kom hem så började allt igen. Jag har en hell väg med urklippta artiklar om ösmo laget genom alla åren, jag har alla kort på oss på vägen och jag grät igen. Jag vill inte sluta jag vet inte vad jag vill göra? Ringde till pappa och berättade hur jag kände och att jag berättade att jag nog stannar i ösmo. Jag hörde hur besviken han va på mig. Det gör ont att känna så. Så nu tar jag en dag i taget jag har ine valt väg ännu ska ni alla läsare veta! Ska jag gå höger eller vänster. Det kommer tidn få avgöra. Men nu vet ni alla hur det ligger till i livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback