Ibland önskar jag att jag föralltid kunde gå i nian. Inte vilken nia som helst utan 9D. En klass där jag verkligen kände mig hemme en klass som jag aldrig ville vara ifrån. Vi var verkligen som ett ett gäng som kunde umgås på fritiden på kvällar dagar ja hela tiden. Några som aldrig snackade skit bakom ryggen på en och någon som alltid ställde upp för en. Ibland önskar jag att jag hade gjort vissa val anorlunda valt andra vägar liksom. Vägar som gjort att jag fortfarande hade mitt gäng som är på varenda bild ovan. Jag tog en genväg som gjorde så jag förlorade dom som jag älskade allra mest. Tjejerna från nynäs var mitt liv! Minnen tider stunder som jag vill minnas igen. Folk som jag älskat som jag inte ens hälsar på längre. Jag saknar det som var förut ja saknar mina tjejer mina grabbar. Alla fredags kvällar då inte flaskan fanns i handen utan singstar micken. Inte komma hem packad som ett svin utan komma hem till min bästavän och prata hela natten om hur kul vi hade haft det igen. Men jag vet att jag är på rätt väg nu. Jag börjar sakta men säkert få det som förr. En dag ska jag stå där jag stog för ett år sedan. Med som jag älskar med dom som va mitt allt en gång i tiden.