Imorse vaknade jag utav att jag fått några sms av världens finstae turk. Självfallet snackar jag om Tugce då. Redan 04:10 ramla första smset in. Hon och Linnea är i bryssel just nu och lever livet eller? Jag är grymt avis på att dom är borta och saknar dom så äckligt mycket. Trotts att jag kommer träffa dom om fyra dagar så känns det som en evighet. Fyra dagar utan att få sms av dem, atan att planera massa galenskap med tjejerna. Inga samtal ingen jag kan ringa när det är knas. Stor kärlek på dom dära asså. Och jag som har så jävla mycket att säga wää. Jag vill ha hem mina bästaste bästavänner nu!!!!