Nä har inte riktigt hoppat in i duschen ännu för sitter och dunkar sommar musik, gud vad jag längtar tills juni månad börjar komma och alla planer! Sak samma det var inte det jag tänkte skriva om. Jag har funderat rätt mycket nu på sistonne hur jag beter mig, inte bara mot andra utan mot mig själv liksom. Jag är ju ensam barn och vet inte om det är så med alla ensama barn men man får oftast det man vill. Jag mena rinte hej åh kolla på mig jag är bortsämt utan att jag är lyckligt lottad! Om jag tänker efter så har jag allt jag vill ha, två föräldrar som bor ihop massa fina vänner som jag älskar bor på ett grymt place fasten det har nog nynäshamns sämsta ryckte . Jag fick min moped när jag var 14 jag har alltid fått hålla på med det jag älskar mest från att fått min första cross till att så sitta på hästryggen. Så varför beter jag mig så illamot andra? Menar inte direkt att jag slåss och så för det har jag aldrig gjort och skulle nog aldrig kunna slå någon heh lite fegis. Jag är rätt stor i käften det erkänner jag, jag gillar drama för jag har alltid växt upp med tre bröder som lärt mig allt jag kan idag. Tack vare dom har jag skinn på näsan inte wainar för allt. Jag klagar rätt mycket på mina päron när jag inte får som jag vill men nu när jag sitter här och skriver så tänker jag varför gör jag det egentligen? Jag får ju mat och tak över huvudet. Jag ska åka utomlands i sommar och massa mer galenskaper utan att dom säger emot. Jag lever nog det perfekta livet för mig just nu. Grejen är att ett perfekt liv för mig är itne att ha pengar och köpa massa märkes kläder utan snarare tvärt om. Att få äga en fotboll och ha råd att umgås med vännerna det är det perfekta livet för mig. Jag har en bästavän plus massa härligamänniskor runt omkring mig. Jag är till och med kanske lite kär? hmm ja det är en annan femma hah. Ja nä nu ska jag särpa mig inte leva som en barnrumpa utan blicka framåt och bara köra liksom hihi