INGET SOM SLÅR NÄR SITT ÄLSKADE LAG STÅR UPP ÅR EFTER ÅR

alla texter hit och dit, alla tårar hit och dit, alla löften om en comeback hit och dit. Jag känner mig som en mytoman i nuläget. Jag har sagt att jag ska komma tbx och spela fotboll det är faktiskt det jag vill. Ja jag vill börja spela med mina älskade tjejer igen jag vill vara den där 17åriga tjejen som spelar i division tre och är första målvakt. Jag kom ju dit där jag va av en anledning jag va bäst. Men när jag väl vill sätta på mig fotbolls skorna varje tisdag så får jag helt ärligt ont i magen! Varför är det så för? Är det ett tecken att jag har hanmat så långt efter alla andra att jag inte kommer komma upp på den nivån jag vill? Varför slutade jag ens spela fotboll varför? jag har seriöst gjort mitt livs största misstag. Jag mikaela johanna sjölund gav upp det enda jag älskade, det enda jag verkligen tyckte om för vadå? för att bli soft potatis eller vadå Jag gråter vissa kvällar då jag tänker vilken idiot jag egentligen är. Jag vill vara en av svart och gul jag vill va med i nynäsposten där vi visar att vi är kingen och utan dem är jag faktiskt ingen. Jag kommer så småning om bli bollrädd jag kommer så småning om ha glömt min målvakts teknik. Så småning om är det som att börja om igen. Jag vill ju inte bara ha spelat i ömso nej jag vill ut i sta stockholm och lira lite boll. Att vara jag är inte alltid lätt. Jag har alltid känt att det är blanannat jag som bär upp laget. Känna att man kan göra ett misstag på träningen utan att känna missklyckandet och räddslan att bli petat jag har aldrig känt så. Jag kände mig hemma i laget men sen då vad hände? Nu rundar jag av jag är för trött för att tänka fel jag vill men frågnan är kan jag komma i den formen jag en gång var i ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback