NEVER LEAVE YOU.
Kan fortfarande inte släppa det. Lite mer än ett år har gått sen vi delade vardagen tillsammans. Jag triv jätte bra med alla nya klass kompisar jag fått nu och det känns bra att få träffa nya människor som kommer bli en del av livet. Men när jag som nu sitter och kollar egenom gamla bilder så smyger saknaden fram och stannar kvar ett bra tag. Jag saknar stunder då jag jämt väntade hemma på att My och gänget skulle komma med mopederna så vi kunde åka ner till vanstaskolan. Då lärarna jämt fick utbrott på Charlie, Dennis och grabbarna. Då Eric lackade sönder på våran mentor. Då Danne och grabbarna gav massa kommentarer till varandra. Då vi som hel het var stökiga och bråkiga men aldrig mot varandra utan mot allt och alla andra. Studer man grät och det alltid fanns ngn man kunde prata med. Stunder man gick glödje tårar för vi gjor nånting knasigt. Herregud. Tre år med er var helt underbara. Känndes som om vi hade vart med varandra i massor av år. Jag saknar dagarna då man verkligen längtade till att vakna dagen efter och inse att man ska tillbringa en underbar skoldag med dom alddra bästa människorna. Vi var som ett. Vi delade intressen vi delade dagar som kvällar. Vi var som en familj som backade upp varandra. Var den någon som juddrade hade man jämt minst tio man bakom en. Ni fick mig att skratta att le. Mina fina, underbara saknade klasskompisar skoldagarna är inte detsamma utan er. Jag saknar er mer och mer för varje dag som passerar..
Kommentarer
Trackback