Tiden går alldeles för fort, ett helt år har gått nu och vi står fortfarande på varsin sida om sanningen, om hur vi vill ha det i framtiden och det suger. Du var min bästavän det jag litade på men det sägs att det är dom närmsta som hugger en i ryggen till slut och det är precis vad som hänt. Jag klandrar inte dig för allt, jag vet att jag har en stor del i detta med men du måste förstå. Jag vill inget mer än att ha allt som förr men det kommer aldrig gå. Man kan aldrig gå tbx till ruta ett igen. Jag hatar dig så otroligt mycket men älskar och saknar dig lika mycket på samma gång. Vänskap kallas det.