Förklaring på Kommentar.
Jag fick en kommentar för nån vecka sen vrf jag tydligen har blivit så arg och tpl i rätt många inlägg nu på sisstone. Och nu ska jag ge er en riktg förklaring. Det är så här till en början så hatade jag att komma till skolan det va det värsta som jag visste ett tag. Jag grät på kvällarna för jag hatade skolan lärarna och allt folk. Min pappa och jag hade massa snack om att jag skulle hoppa av skolan och sen börja med dom somär yngre än mig eller hitta en annan lössning. Men till slut så blev jag väldigt tajta med några i klassen tex Putte och Emil och det fick mig liksom att vilja komma till skolan. Sen så slutade jag bråka med några i klassen då kändes det mer som om det va värt att komma inte liksom komma bråka sen få skäll.
Sen är de liksom lite privata grejer som händer i mitt liv just nu som inte alls många vet bara mina alla närmaste och det är kanske en två st. Men det tänker jag inte ta upp här. Sen det som nog har gjort mest ont är när jag för ca ett år sen började bråka med min dåvarande bästis om en fjantig grej som blivit större och större. Det va väl det som gjorde så ont att jag tog ut det över alla andra och speciellt på mina föräldrar och på bloggen. Jag har alltid haft ngn där för mig och det va just hon. Under min uppväxt va det rätt jobbigt. Va väldigt mycket hon en annan familj som liten och det va väldigt mkt döttsfall i min närhet och alla mina tajta vänner flyttade långt åt helvete. Typ så långt bort från lilla ösmo man kan komma. Den ena bor i Karlsta den andra i vallentuna den trejde i Täby och till och med min fina Emma bor i Spanien nu.
Så det har alltid blivit att jag stått ensam. Tills jag träffade denna brud och vi delade allt tillsammans tills vårt bråk. HAr aldrig bråkat med ngn så här mycket som nu och inget jag sagt ångrar jag absolut inte. Nu tänker ni men du har ju andra vänner? Det är sant det har jag men ingen jag tycker är som jag. Jag har nog ingen vän som jag kan känna mig som. Liksom vsst folk spelar fotboll folk rider men ingen jag är lika med liksom. Det är jätte jobbigt, jag saknar ngn jag kan ringa mitt i natten ngn som jag kan ta med när jag ska träffa honom första gången ngn som inte bryr sig om om killen i mina ägon är yngre eller mkt äldre eller så. Aja nu har du/ni fått svar så hoppas vi lägger detta bakom oss och nu ska jag bli den där glada mikkis igen
Kommentarer
Trackback