Kan ju börja med att säga fyfan.
Vaknade i morse med värsta mverken trodde jag skulle gå under jorden. Åkte till skolan och det gick ju typ över men i västerhaninge så trodde jag att jag skulle dö. Sen i skolan började vi första lektionen med drama och jag börja tycka att det blev skit varmt och började må skit illa. Men va med en del av lektionen tills allt börja snurra och jag drog. Kom till skåpen sen så mådde jag skit illa och sprang in i omklädnings rummet och spydde 5 gånger uschusch. Sen gick jag mot tåget men det tåg jätte långt tid för orkade knappt så och släpade fötterna och gick kramper i hela benen fan va rädd jag blev då. Kom i allafall ner till perrongen och ringer pappa börjar stört gråta för jag va så rädd trodde jag skulle dö, sen så skaka jag i hela min kropp så en äldre tant frågade hur det var och hjäpte mig till en kur där jag låg i fosterställning. Där grät jag som aldrig för och skakade som fasiken. Folk kollade på mig och jag kände mig som ett jävla offer. Vit i ansiktet släpade jag in min själv i tåget och somna på sturt tills min favvo biljettgubbe väckte mig. I ösmo så höll jag på att svimma så en som bor där jag bor gick med mig hem. La mig på direkten i sängen och sov hela dagen tills sex tiden då pappa äntligen kom hem. Mår bättre nu men som ni fattar blire ingen skola för mig och absolut ingen kryssning fyfan för livet just nu!!